Dessa artiklar är tagna ur gamla kårtidningen Kölvattnet.

Text tagen ur “I kölvattnet nr 2 årgång7 1973”

En sjöscoutkår kommer till.

“Det gäller DIN pojke”, ja så började det. En broschyr med detta motto hamnade i våra brevlådor här i Hässelby strand strax efter nyåret 1959. Det var en maning till alla föräldrar att gemensamt försöka bilda en scoutkår, som kunde samla barn och ungdom kring en vettig sysselsättning och sunda åsikter.

Man samlades i Loviselundsskolans matsal där Björn Holtzberg berättade om scouting och Kylli Johannesson om vargunge verksamhet. Hans Johansson talade om Sveriges Scoutförbund, dess stadgar och målsättning.

Efter ytterligare ett antal. träffar krympte antalet föräldrar ihop till att från början bestå av ett 50-tal till endast 10 stycken som ställde upp som ledare. Grundkurser i både vargunge och scoutgrenen anordnades. Kylli Johannesson och Astrid Marmsäter ledde vargungekursen, medan scoutkursen hölls av Björn och Hans. Den 17 mars var det dags att hålla de första avdelningsmötena i Ungdomsgården, som blev kårens tillfälliga lokal. Det var två Vargungeflockar, MOWGLI och SEEONE samt två pojkscoutavdelningar STORMFÅGLARNA och VIKINGARNA !

Seniorlaget hade redan namnet LANTERNORNA, då ungdomarna som bildade stommen i det laget, följde med sin ledare Björn Eriksson från scoutkåren Drakarna. Den 10 april 1959 bildades Hässelbystrands Sjöscoutkår och under en stämmningsfull cermoni förrättad av Björn Eriksson alias “Grissly”, blev ledarna utnämnda till första-klass-scouter. Detta hände sig på Lugnet den 31 maj. Till ordförande för kåren utnämndes Evert Ahlström. Sveriges Scoutförbund, som det hette då, kunde registrera ytterligare en scoutkår.

Text tagen ur “I kölvattnet nr 1 1974”
En sjöscoutkår kommer till – Del II

I förra numret av denna utomordentliga tidning berättade vi lite om hur det började i HSS. För de som av någon anledning inte köpte tidningen, vill vi här ge några data:
Kåren startade våren 1959 som pojkscoutkår. Blev registrerad i Sveriges Scoutförbund den 10/4-59. Samma år bildades Svenska Scoutförbundet, då Sveriges Scoutförbund och Sveriges Flickors Scoutförbund gick samman.

HSS startade då blåvinge och flickscouting under hösten, då vi också flyttade in i vår nuvarande lokal på Maltesholmsvägen 152. Blåvingeringen fick namnet “Stranden” och flickscoutavdelningen, “Sjöstjärnorna”. Men det skulle inte dröja länge förrän ytterligare två flickenheter startades, nämligen blåvingeringen “Viken”, resp. flickscoutavdelningen “Fyren”.

Kåren hade nu fyra pojkenheter, och fyra flickenheter samt ett seniorlag. Vi hade redan blivit en av Stockholms större kårer, och väntelistorna bara växte.  “Grissly”, alias Björn Eriksson valdes enhälligt som kårordförande. Han var en “eldsjäl” inom Scouting, väckte liv i gamla före detta scoutledare, och tände många nya. Vi blev ett starkt ledargäng med många stora mål i sikte.

För att infria våra planer om båtar, och allt vad det innebär av kostnader, måste vi skaffa pengar.  Vi hade då som förstabåt, den kära; gamla Blekingeekan “Inga-Lunda”. Flitiga mammor började sy för den förestående Basaren, och en föräldraförening började ta form.

Text tagen ur “I kölvattnet nr 1 1974”
En sjöscoutkår kommer till – Del III

Kåren hade nu börjat få “vind i seglen”. Föräldrarföreningen startade och dess första ordförande blev  en pappa vid namn Arne Annebro, en man med många ideer och stora kontakter.

Det tiggdes “grejer”, mammor bildade en mammagrupp, och där syddes och tillverkades i parti och minut. Alla såväl föräldrar som ledare kände sitt ansvar och den första verkliga Basaren i föräldrarföreningens regi kunde gå av stapeln, en basar som inbringade kåren de pengar som så väl behövdes.

Verksamhetsåret var 1961 och “Inga-Lunda” var fortfarande kårens enda båt. Nu fanns resurser att utöka båtbeståndet och i juni månad 1961 sjösattes två splitter nya J 10:or. Glädjen var stor men behovet av flera båtar var minst lika stort.  Sammanlagt fanns det 120 scouter och seniorscouter, som både ville och måste segla för att överhuvudtaget kunna utnämnas till scouter, då det på den tiden hörde till proven. Efter ytterligare ett år med två basarer, och diverse lotterier, inköptes två stycken J 10:or till.

Fem båtar fanns nu och en hel avdelning kunde sticka ut på hajk samtidigt. Via kårens vårterminsavslutning 1963 döptes de 4 J:10 orna. Gudmödrar var fyra mammor ifrån föräldrarföreningen. Det var en oförglömlig syn att se de fyra båtarna samtidigt komma seglande in i viken vid värmeverket av välseglande seniorerscouter.

Båtarna som ansågs som ädelstenar, i våra ögon fick namn efter sådana: Rubinen, Safiren, Opalen och Smaragden. Att de sedemera i dagligt tal kallas Röda, Blåa, Gula och Gröna är en sak för för sig.

Text tagen ur “I kölvattnet nr 3 1974”
En sjöscoutkår kommer till – Del IV

Man tycker att alla utan undantag skulle känna glädje och tillfredställelse över det resultat som åstadkommits under fyra år. En fungerande sjöscoutkår med ett stabilt och bra ledargäng, fem båtar och en bra lokal. Men så var det nu inte och väl var kanske det. Vargunge- och blåvinge-ledarna tyckte att de fått väldigt lite av kakan. De fick vara med och arbeta, men fick stå på stranden och se på när glada scouter lämnade hamnen för att slå läger på någon tjusig holme i Mälaren. De fick istället försöka finna någon lämplig stuga inte så långt bort för att kunna övernatta med blåvingar eller vargungar.

Deras klagan gick formligen som en följetong på alla kårstyrelser. Samma år d.v.s. 1963 valdes Sven-Olof Sandberg till ordförande i föräldraföreningen och eftersom den som innehar denna post representerar föreningen i kårstyrelsen, kunde han inte undgå att delta i spörsmålen om övernattningsbekymren. På eget initiativ började han så sondera terrängen. Efter idogt och målmedvetet sökande kunde han komma med ett konkret förslag. Den första augusti skrevs kontraktet med Stockholms stad på Lövsta 1. Den första arbetsdagen kunde börja vilket blev den 25 oktober. Arbetet med stugan skulle komma att ta tre långa år med många kritiska och svåra perioder. Kritiska därför att efter fem år brukar aktiva ledare bli trötta och slutar, vilket också skedde. Man brukar säga ‘”En avdelning står och faller med sin ledare” vilket visade sig stämma. Barnen slutade nämligen samtidigt och därmed också deras föräldrar vilket gjorde att arbetsteamet vid stugan växlade. Så nog uppstod problem.

Man kan nog utan överdrift säga, att kåren nästan uteslutande har Sven-Olof Sandberg med sina medhjälpare och deras optimistiska envishet att tacka för att stugan idag är i kårens ägo. Under dessa tre år såldes gamla kära Inga-Lunda och ersattes med vita J10:an. Den 28 januari 1968 kunde dåvarande ordföraren Agne Stavegren överlämna stugnyckeln till Lennart Carlbom, alias Bommen, som då blivit kårordförande. Invignigen förrättades av förbundssekreterarne Anna-Lisa Hedvall. Många gäster från olika organisationer var inbjudna och massor av förtjänstmärken delades ut till välförtjänta mottagare.  Stugan blev sedemera döpt till det träffande och väl funna namnet “Myset”.